Ordets makt och vanmakt
Se upp med dina tankar; de blir ord. Se upp med dina ord; de blir handlingar. Se upp med dina handlingar; de blir vanor. Se upp med dina vanor; de blir din karaktär. Se upp med din karaktär; den blir ditt öde
-–Lao-Tze. Kinesisk filosof–
Kärlek är den oändliga känslan som allt kan ha. Kärlek till oss själva, kärlek till våra föräldrar, våra barn, våra släktingar, partners eller vänner; kärlek till naturen och till livet; kärlek till vårt jobb, till vår känsla av värde och vårt lilla bidrag till världen, men vad händer när man stänger ner, och börjar strunta i den längtan som jag bär?
Men har jag glömt bort vem jag är, efter allt som hänt under dom senaste 2½ åren? förändring är förvisso oundvikligt, men när blev jag såhär osäker, eller rättare sagt, otrygg i mig själv, full av tvekan och rädd?
det var något som jag reagerade på i november, och jag bestämde mig för att slänga upp not an emergency
jag vet inte, jag kanske bara är en hjälplös sköldpadda som ligger på ryggen och sprattlar
”Svaghet i attityden blir svaghet i karaktären.”
–Albert Einstein
2017 var ett jobbigt år, började med en hel drös förluster, sen gick det från att må bra av helt fel anledning, till att bli hemlös och luffa runt, till att i december få ha ett eget tak över huvudet och få ställa sig på knä igen och andas in lite frisk energi för att kunna se mig på livet igen..
Förlåt, jag ordbajsar nu då jag inte har något vettigt att skriva och jag känner för att fokusera på något annat än att bara gå runt och fundera så mycket.. Påtal om att fundera, pratade äntligen med familjerätten idag, och det var både skönt och irriterande samtidigt, det sköna att höra var att J faktist hade varit på dom möten som dom skulle ha varit på, nå, dom flesta iallafall, och att dom behöver några möten till innan det börjar bli tid för mig att öppna dörren och kliva in i vår dotters liv
Det som irriterade mig var deras flathet och feghet att ställa dom rätta frågorna som jag velat haft svar på under åren.. försökte fåtag i prästen i ljusdal med, men han slängde på samtalet när han hörde min röst som den fegskit han är, men han får fortsätta leka bland sina fantasier, för stunden iallafall.
äh, jag tror jag citerar mig själv från den 7/1 -17 och avslutar inlägget..
/Mvh
spermadonatorn
-–Lao-Tze. Kinesisk filosof–
Kärlek är den oändliga känslan som allt kan ha. Kärlek till oss själva, kärlek till våra föräldrar, våra barn, våra släktingar, partners eller vänner; kärlek till naturen och till livet; kärlek till vårt jobb, till vår känsla av värde och vårt lilla bidrag till världen, men vad händer när man stänger ner, och börjar strunta i den längtan som jag bär?
Men har jag glömt bort vem jag är, efter allt som hänt under dom senaste 2½ åren? förändring är förvisso oundvikligt, men när blev jag såhär osäker, eller rättare sagt, otrygg i mig själv, full av tvekan och rädd?
det var något som jag reagerade på i november, och jag bestämde mig för att slänga upp not an emergency
jag vet inte, jag kanske bara är en hjälplös sköldpadda som ligger på ryggen och sprattlar
”Svaghet i attityden blir svaghet i karaktären.”
–Albert Einstein
2017 var ett jobbigt år, började med en hel drös förluster, sen gick det från att må bra av helt fel anledning, till att bli hemlös och luffa runt, till att i december få ha ett eget tak över huvudet och få ställa sig på knä igen och andas in lite frisk energi för att kunna se mig på livet igen..
Förlåt, jag ordbajsar nu då jag inte har något vettigt att skriva och jag känner för att fokusera på något annat än att bara gå runt och fundera så mycket.. Påtal om att fundera, pratade äntligen med familjerätten idag, och det var både skönt och irriterande samtidigt, det sköna att höra var att J faktist hade varit på dom möten som dom skulle ha varit på, nå, dom flesta iallafall, och att dom behöver några möten till innan det börjar bli tid för mig att öppna dörren och kliva in i vår dotters liv
Det som irriterade mig var deras flathet och feghet att ställa dom rätta frågorna som jag velat haft svar på under åren.. försökte fåtag i prästen i ljusdal med, men han slängde på samtalet när han hörde min röst som den fegskit han är, men han får fortsätta leka bland sina fantasier, för stunden iallafall.
äh, jag tror jag citerar mig själv från den 7/1 -17 och avslutar inlägget..
att gå runt med tankar och funderingar bara för att mina hjärnspöken sätter igång, hatar att känna mig som att jag bara är till last och helt enkelt obehövd, brottas som fan med sådana tankar sen onsdags, lite som att man är helt osynlig och att inte riktigt veta att man betyder något igentligen, jag kanske bara är helt kokkobäng men det enda jag vill är att få känna mig uppskattad, behövd... ursh jag behöver en kram å få känna mig som en nyttig idiot istället för som en last.
ibland funderar jag på om jag har gjort något riktigt jävla elakt i någon typ av tidigare liv, körde jag över en katt, var jag en kanibal eller var jag en politiker?/Mvh
spermadonatorn