vi ses!

så mycket har hänt, mycket har fått läggas på is, jag har inte orkat uppdatera er 74 trogna läsare, men här kommer en kort text iallafall från mig, skriven direkt från hjärtat..

ett hem är inte alltid en plats, det kan även vara en person, någon som får dig lugn och som kan ge dig en smäll ibland när känslorna tar över.. 

blev mer eller mindre blåst på en arbetsintervju i slutet av förra veckan, och nu packar jag för fulla muggar ihop det som finns i lägenheten, påsättåvis har livet gått käpprätt åt skogen sen 2015, och som det ser ut som nu så ger jag mig av på nya äventyr, och vart dom leder mig får vi se..

till er läsare, vänner och kamrater så är jag tacksam över vad ni gett, dom minnen ni gett mig jag bär med mig, jag tänker gå vidare, sen om ni följer med, eller stannar kvar i mitt liv, det får vi se!

Jag säger inte hej då till er, utan snarare " vi ses när vi ses ". 


I walk

 I walk towards home
Breezeless.
The flowers the trees, suspended, still. 
Light is only Heat, 
Heavy, heavy, heavy, 
This world, my feet. 
I walk towards home. 
now as weak as ever.

Moon

long walk at night 
the breeze freezes my spirit 
the moon warms it up 
pulling at my poetic soul 

the crickets sing their poems to the night 
a million other insects contribute their share 
to loosen up the night 
for lovers, husbands and wives 

while a tide of words too 
creeps in all directions in my mental sphere 
saturates the poetic bar of the intellect 
waiting to be strummed into verses 

the rhythm swims along with them 
as i write out verse by verse 
the moon my friend shares its light 
the night wind inspires 

lovelorn stars wave all the way 
a million light years away 
heralding the birth of a song 
sparkling, twinkling 
guided by intricate orchestration of the night 

before gracing the written page 
long walk in the night 
even the insects with the lamps 
start to lend me their lights 
between the twinke of the stars 
they dance, sing, beat out a dance