journey

I be a common salty, once,
No captain's bars, did bear,
Yet blessed was I to venture,
Where few a skipper dared.
~
From steadfast crow's high perch
I watched the bright coast beacons wink,
Through a biting spray's December gale,
What goring shoals would sink.
~
For untold days I rocked atop
An oaken spar at length,
While wake and skies conveyed my eyes,
Lord Neptune's sullen strength.
~
Busy dogs, the mates and jacks
Bent hard to tasks below,
While toward the sky, with glass to eye,
My post waved to-and-fro.
~
First was I to e'er spot land,
My voice the first to yell,
Aye, first to sight the skull and bone,
And raise the warning bell.
~
"Thar she blows!" was oft my call
If viewed a breach, had I,
And "Friend or foe?!?" the question barked,
If strange sails split the sky.
~
But the moments that becalmed my soul,
As the swells ticked off my time,
Were star-filled nights, a bullion moon,
And the phosphorescent brine.
~
The darkest times were battlements,
When the ship groaned in its might,
But never dark, the eventide,
Sea and sky awash with light!
~
So rare, it was, to find this tar
On deck or down below,
And rarer still, did I abdicate,
My nest there in the crow.
~
Well, I'm adrift on shore now,
With brittle bones and gray,
Yet still my mind climbs up the mast,
To man my post and sway.
~
And when the gods task me,
To a new and heavenly crow,
I'll bend my gaze to the looking glass,
And give a hearty "Tally-ho!"
 

vi ses!

så mycket har hänt, mycket har fått läggas på is, jag har inte orkat uppdatera er 74 trogna läsare, men här kommer en kort text iallafall från mig, skriven direkt från hjärtat..

ett hem är inte alltid en plats, det kan även vara en person, någon som får dig lugn och som kan ge dig en smäll ibland när känslorna tar över.. 

blev mer eller mindre blåst på en arbetsintervju i slutet av förra veckan, och nu packar jag för fulla muggar ihop det som finns i lägenheten, påsättåvis har livet gått käpprätt åt skogen sen 2015, och som det ser ut som nu så ger jag mig av på nya äventyr, och vart dom leder mig får vi se..

till er läsare, vänner och kamrater så är jag tacksam över vad ni gett, dom minnen ni gett mig jag bär med mig, jag tänker gå vidare, sen om ni följer med, eller stannar kvar i mitt liv, det får vi se!

Jag säger inte hej då till er, utan snarare " vi ses när vi ses ". 


I walk

 I walk towards home
Breezeless.
The flowers the trees, suspended, still. 
Light is only Heat, 
Heavy, heavy, heavy, 
This world, my feet. 
I walk towards home. 
now as weak as ever.