Vi älskar dig schampo

Idag, runt 12.30, lämnade schampo oss.. 16 år och 8 månader gammal. 
 
Det började i fredags när han mest låg och var så orkeslös, och tanken slog mig när jag satt med en kopp kaffe och kollade på honom med tårar i ögonen som sakta började rinna ner efter kinderna, allt efter dagen gick så växte känslan och jag vet att han förstod vad jag tänkte på.. 
 
Igår lördagen kom lite av energin tillbaka till honom men han var väldigt seg och stel i kroppen, men humöret var ändå ganska hyfsat tills kvällen då han skulle komma in till oss i sovrummet men han ställde sig å ruskade om sig själv utanför sovrummet och hamnade sittandes på röven väldigt förvirrad och fundersam, det var även stunden som jag bestämde mig för att det var tid nu att ta det beslutet som jag varit så otroligt rädd för och samtalet imorse vid 11 var det jobbigaste jag troligtvis har gjort, att vara så bestämd att fullfölja mitt beslut även fast varenda cell i mitt hjärta vrålade åt mig att sluta medans tårarna rann... kaffet hann bli klart samtidigt som samtalet och beslutet var spikat och jag hällde upp en kopp till T som fortfarande låg och sov tillsdess att jag kom in och strök henne på benen och gav henne koppen och gick ut för att röka och samla tankarna..
 
Veterinären kom vid ca 12.00 och så satte vi igång ganska omgående med narkosen och sprutan i låret var ingen höjdare, men schampo stod kvar med huvudet på mitt knä och när det var klart sprang han och hämtade sitt favorit tuggben av tyg och la sig vid soffan en bit bort från oss medans han blev tröttare och tröttare för att tillslut somna på mitt ben ... 
 
Nu ligger han i en skogsdunge med sitt favoritben, ombäddad i sitt favorit överkast med massa pinnar runt om..
 
Det tog hårt, att se min älskade livskamrat ligga i min famn och somna, och jag kämpade med känslokonflikten som kom, jag vet att jag gjorde det enda jag kunde göra och att det var av kärlek, men sally har nu fått tillbaka sin schampo och förhoppningsvis så kommer vi ses igen och då förväntar jag mig att dom båda sitter och väntar på oss.
 
Allt gick så lugnt och stillsamt till, det var inga tveksamheter <3
 
Det värsta nu är att vänja mig vid tystnaden, inte höra några tassar mot golvet, aldrig mer få höra hur han slog halsbandet mot skålarna, eller få höra hans skall när någon kommer på besök eller rör dörren, hans protesterande morrande för att sen springa iväg.. eller få känna hans värme när man sover mot benen, eller bråka om täcket.. eller plocka upp alla dessa pälshögar!
 
Sov gott nu älskade vän, du har gett mig gråa hår och många ärr, men även många glada minnen och äventyr!
älskar dig, och saknar dig, Ses sen pälshög! <3
 
 
 
Black and White
Thick and furry
Fast as the wind 
Always in a hurry
Couple of spots
Rub my ears
Always comes his name he hears
Loves his ball; it's his favorite thing
What's most fun for him? Everything!
Great big tongue that licks my face
Has a crate, his very own space
Big brown eyes like moon pies
He's my friend till the very end!
 
 

Kommentarer:

1 Anonym:

Känner med dig! Det gör ont även om valet är rätt!

2 Anonym:

Kram

Kommentera här: