kokkobäng
att gå runt med tankar och funderingar bara för att mina hjärnspöken sätter igång, hatar att känna mig som att jag bara är till last och helt enkelt obehövd, brottas som fan med sådana tankar sen onsdags, lite som att man är helt osynlig och att inte riktigt veta att man betyder något igentligen, jag kanske bara är helt kokkobäng men det enda jag vill är att få känna mig uppskattad, behövd... ursh jag behöver en kram å få känna mig som en nyttig idiot istället för som en last.