Vi trasslar till det för oss och gör det ena misstaget efter det andra därför att vi inte ger oss tid att lyssna till jagets röst
~ Meningen med livet, är att leva och försöka hitta sin väg och göra något bra för andra ~
jag har försökt hålla mig lugn och stillsam, men tillslut rinner bägaren över och allt bara exploderar, Jag känner mig utnyttjad även om jag kanske inte ska känna så, men i slutändan så upprepar sig historien gång på gång och jag förstår inte varför jag aldrig lär mig att det inte lönar sig att vara dendär " schyssta " killen som ställer upp i vått och torrt, Vad har jag någonsin tjänat på det, vilken typ av tacksamhet har man fått? man har blivit lämnad i skiten gång på gång och ingenting förändras till det bättre.
men innan du fortsätter läsa, så vill jag säga en sak till en specifik person som inte ska känna sig utpekad i detta inlägg, och som har en speciell plats i mitt liv, även om hon kanske inte alltid orkar, vill eller har lust att vara delaktig i det, eller känner sig bortkörd av mig och mina tankar, T, Ge aldrig upp, Du har så mycket kärlek runt dig och i dig, och en sådan kraft själv, du klarar allt, bara du ger dig fanken på det! Jag tror på dig, och jag ser, vad du kan bli!
~ Efter 31 års oavbruten misslyckande kan jag kosta på mig att vara ödmjuk ~
Nej, jag söker inte sympati, eller tycker synd om mig själv, för det är mina val genom livet som har skapat mig och den jag är, kanske jag älskar livet för mycket för att passivt kunna sitta still och se på andras lidanden och misslyckanden som gör att jag slänger mig huvudstupa in i strider som jag redan vet att jag inte kan vinna, men det skulle gynna någon annan om jag agerade, även om jag är fullt medveten om att jag kommer sitta kvar, utmattad och orkelös medans andra skuttar iväg mot nya äventyr och förhoppningsvis en bättre framtid, men med det sagt så ger jag inte upp allt, utan snarare så kliar jag mitt kala huvud i förvåning och hoppas att någon dag, få uppleva det jag ger, och har gett till otaliga människor som jag träffat på, och förhoppningsvis, att någon stannar upp och tar en ordentlig koll på vem jag är, och varför jag är den jag är, och hjälper mig en bit på vägen.
Och till dig som kanske läser detta nu när jag skrivit det, eller kanske någongång i framtiden, och du har bläddrat ner hela vägen hit,och funderar på hur jag menar med det jag nyss skrev.. Visa att du bryr dig, inte bara säga " det gör jag". Jag vill att du menar det, Visa mig något nytt. Orden har ingen känsla, känslan är borta för mig. Det är som du läser texterna, till en meningslös sång.
men förstå en sak med mig, jag är livrädd för att bli övergiven, helt ärligt, då jag är livrädd för att bli övergiven så svarar jag med att skrika, vråla, reagera och i slutändad skrämma folk till " Aj fan, vad är du för tokskalle då? "
~ Jag gillar faktiskt misstag. Jag tycker att de är mänskliga ~
Vi är alla här av en anledning. Jag tror att en del av min anledning är att kasta ut små facklor för att leda människor i mörkret, men ibland behöver även jag någon som kan kasta facklor åt mig, eller åtminstånde plocka upp en av dom jag kastat ut, och vifta lite så jag får en uppfattning om vilken riktning jag bör ta, även om det kanske är åt fel hål, och jag blir tvungen att gå tillbaka några steg, så innebär det inte att jag inte kan finna mig min egna väg, även om jag för stunden befinner mig där jag redan varit.
~ Dåliga saker händer inte av sig själva – vi drar dem till oss för att lära oss något ~
just här och nu, så är dessa ord extremt träffsäkra för mig, just i denna tid, just nu befinner jag mig i en tid i mitt liv, som präglas av motgångar, min älskade hund somnade in i december, min mormor kort därpå, sen förlorade jag en nära vän strax efter nyår i en olycka, och strax därpå försvann en till, och jag hoppas att vart ni än är, att ni har det bra, och att ni känner er tillfreds med det ni lyckades tillföra vår lilla värld, för jag vet iallafall, att ni är saknade, och att livet känns mycket kallare utan er. åh vad jag saknar er!
~ Vi måste vara villiga att släppa taget om det liv vi har planerat så att vi kan leva det liv som väntar oss. ~
Troligtvis blir det en flytt senare, men jag vet inte vart jag ska, hur jag ska genomföra det, eller hur det ens ska gå, som jag skrev tidigare i inlägget så har jag alltid haft en tendens till att ha mina handlingar planerade, och det är väldigt få saker som jag har gjort i mitt liv, som har varit rent spontana, och jag har denna vana om att alltid ha en plan, minst flera stycken, helst hela alfabetet, och det har gett mig en trygghet. men den tryggheten har jag inte just nu, för jag har ingen aning om något just nu, jag står kvar på stället, och fumlar efter kartan som jag tydligen tappat någonstans efter vägen.
ska jag söderut inom riket, ska jag söka mig till andra kontinenter, ska jag söka mig till närområdet, så många frågor och så lite svar, hur hittar man en riktning att följa, när man inte ens vet vad som är upp eller ner?
~ Även rosor har taggar ~
Jag måste tacka alla som är på min blogg och läser, Det är en hel del som faktist skuttar in, någondag var det ca 150 unika besökare, och det fick mig att sätta kaffet i halsen. tack!
så, jag vill avsluta mitt inlägg, med fem saker som jag är tacksam över just idag.
1: Jag fick njuta av en varm, kopp svart kaffe imorse i lugn och ro
2: Jag lyckades hålla mig på benen när jag var ute och gick då jag hittade en isfläck under nysnön.
3: Jag fick se en fantastisk solnergång
4: Jag har mat på bordet, så jag slipper somna hungrig.
5: även om jag känner att jag misslyckas, gång på gång, så ser jag ändå framemot nya misstag och nya lärdomar!
Ta hand om nuet, så kommer framtiden att ta hand om sig själv.
~ Vi måste vara villiga att släppa taget om det liv vi har planerat så att vi kan leva det liv som väntar oss. ~
Troligtvis blir det en flytt senare, men jag vet inte vart jag ska, hur jag ska genomföra det, eller hur det ens ska gå, som jag skrev tidigare i inlägget så har jag alltid haft en tendens till att ha mina handlingar planerade, och det är väldigt få saker som jag har gjort i mitt liv, som har varit rent spontana, och jag har denna vana om att alltid ha en plan, minst flera stycken, helst hela alfabetet, och det har gett mig en trygghet. men den tryggheten har jag inte just nu, för jag har ingen aning om något just nu, jag står kvar på stället, och fumlar efter kartan som jag tydligen tappat någonstans efter vägen.
ska jag söderut inom riket, ska jag söka mig till andra kontinenter, ska jag söka mig till närområdet, så många frågor och så lite svar, hur hittar man en riktning att följa, när man inte ens vet vad som är upp eller ner?
~ Även rosor har taggar ~
Jag måste tacka alla som är på min blogg och läser, Det är en hel del som faktist skuttar in, någondag var det ca 150 unika besökare, och det fick mig att sätta kaffet i halsen. tack!
så, jag vill avsluta mitt inlägg, med fem saker som jag är tacksam över just idag.
1: Jag fick njuta av en varm, kopp svart kaffe imorse i lugn och ro
2: Jag lyckades hålla mig på benen när jag var ute och gick då jag hittade en isfläck under nysnön.
3: Jag fick se en fantastisk solnergång
4: Jag har mat på bordet, så jag slipper somna hungrig.
5: även om jag känner att jag misslyckas, gång på gång, så ser jag ändå framemot nya misstag och nya lärdomar!
Ta hand om nuet, så kommer framtiden att ta hand om sig själv.
Usch, det där med o förlora någon som står en nära är riktigt hemskt, jag förlorade själv min lillebror 2 dagar innan nyår :( Massa styrkekramar till dig! <3