Relationer, tankar, funderingar, är jag dum i huvudet?
dom senaste veckorna har jag funderat lite, läs gärna och kommentera, annars scrolla förbi helt enkelt :) obs, detta är inget " tyck synd om mig " - inlägg, endast reflektioner och funderingar
Detta med relationer..
I min värld så ska relationer vara både ge och ta, men man märker tydligt att så knappast är fallet i dagens samhälle.
Jag ser ständigt killar i min umgängeskrets ge tjejer (nu snackar vi både vänner eller tjejer de bara vill ligga med) allt de önskar utan att få något nämnvärt tillbaks.
De lyser upp som en sol när de här tjejerna ger dem minsta uppmärksamhet, men jag ser och jag vet av egen erfarenhet att de blir utnyttjade och aldrig får i närheten av vad de ger i form av tid, pengar, tankar, tillgivenhet.
Jag ser allt de ger i form av komplimanger, tid, lyssna på problem, tvingas försvara dem såfort något händer, dra massa dåliga skämt, köpa massa mutor som godis och glass, springa ärenden, gå och hämta allt de ber om, spela clown som förväntas roa på beställning osv - men jag ser inte vad de får tillbaks. En tjej som påstår sig vara deras "vän", men i själva verket inte bryr sig ett piss?
De ser inte att de i själva verket är 3e, 4e, 5e-handsvalet - och oftast inte ens det.
Tjejerna ger dem ständigt ursäkter till varför de inte kan ses eller varför de inte kan hänga med på den där grejen och de bara accepterar som små hundvalpar. Tjejer idag har lyxen att kunna välja och vraka hur de vill - den absoluta majoriteten av killar har det inte utan får nöja sig med att vara någons betjänt, eller axel att gråta mot.
Jag själv ser ett stort bristande intresse från tjejernas sida, men även en förhållandedynamik som utnyttjas till 100%. Jag vet för att jag brukade intala mig själv förut med att "hon hade säkert en bra anledning till att hon avbokade grejen vi bestämt för 2 veckor sedan" eller "hon har säkert en bra anledning till varför hon inte hört av sig alls, trots att hon sa att hon skulle".
Nej, jag var bara inte tillräckligt högt på hennes priolista. Och det är absolut inget fel med det, finns inte intresset så finns det inte, men hur länge ska man förväntas befinna sig i nån jävla limbo utan att det händer något och relationen knappt leder någonvart?
Vart finns motivationen med att försöka lära känna någon och skapa kontakt med en person som inte har något intresse att göra det tillbaks?
Hur länge ska man orka ha någon som sin prio 1 (vid vissa givna tillfällen) när man själv aldrig är bättre än prio 5,6,7,8...?
Hur länge ska man orka vara den som alltid försöker driva relationen någonvart samtidigt som den andra bara "glider med" när det passar? Bara hör av sig när ingen bättre finns tillgänglig?
Just det här med att bli utnyttjad har jag blivit extremt medveten om den senaste tiden, och jag bryter direkt om jag märker att man förväntas ge mer i tid, ansträngning, "give a shit" än vad man får tillbaka. Jag har börjat känna mig extremt smutsig om jag låter en tjej slösa min tid på det sättet, och jag fattar inte hur dagens killar låter sig bli utnyttjade på det sättet, än mindre hur jag tidigare har tillåtit detta hända mig själv..
Senaste halvåret har jag börjat att aktivt bryta kontakten med alla tjejer (och det är den absoluta majoriteten, tyvärr) som jag känner slösar min tid och energi med flit. Tjejer som passivt förväntas draaaas med på allt, men bara när det passar dem. Tjejer som går med på att hitta på något, men samtidigt håller schemat öppet ifall någon bättre dyker upp. Tjejer som förväntar att man hör av sig hela tiden och spelar någon slags jävla clown, men själva aldrig någonsin kan höra av sig. Har plockat bort flera tjejer från Facebook då vi aldrig pratar längre eller ses (när vi gjorde det så var det ändå jag som fick stå för allt) och vi har mer eller mindre inte haft någon kontakt på flera år.
Vad är reationen?
"Buuhu, varför tog du bort mig?! !!!"
Sen när man förklarar så kommer de med nån rutten ursäkt, man frågar om de kan ses till helgen och de ger samma dåliga ursäkter som vanligt. Exakt.
av alla tjejer som visat intresse de senaste åren så har den absoluta majoriteten precis gjort slut med sin kille, eller haft såpass mycket problem och dom har tänkt att jag kan hjälpa dom.
En vanlig kille tänker "woooaah, nu har jag min chans!"
Cyniska, bittra jag tänker "Okej, så du vill att jag ska vara en bänkvärmare tills dess att du kommit över din kille och hittar någon ny? Du vill att jag ska torka dina tårar och lyssna på dina problem tills du mår bättre, och hjälpa dig, bara för att sen se dig gå tillbaka till honom efter nån vecka, eller tills du hittat någon ny som faller dig på smaken?"
Ser detta mönster konstant, och det är extremt svårt att inte tänka på det när man väl är medveten. Det påverkar min vardag något otroligt då jag tvingats inse att flera av de tjejer jag trodde var vänner / intresserade egentligen bara vill suga ur min livsenergi utan att ge något tillbaka.
Är jag helt dum i huvudet som har dessa tankar eller har jag någon poäng?
Skulle tro att din erfarenheter av tjejer speglas i dina tankar. Det är bra att du bryter med de som inte ger nått tillbaka. Inte alls konstiga tankar. Är man för snäll så blir man ofta utnyttjad. Min erfarenhet av människor är att säger man aldrig ifrån tas man för given helt enkelt.