Tibrys

Uh vilka jobbiga veckor det har varit, förra månaden började skitbra, fick äntligen känna på lyckan, och tro om jag var glad, svävade på moln och tänkte en massa positiva grejer! Nå, tre veckor höll det i sig, sen föll allt samman som ett korthus.. just som vanligt när det gäller mig, så nu är det bara jobb - gymmet och sova som gäller. 

~ Men jag vill inte ha en slående kommentar till människans hopplösa situation sett i evighetens perspektiv. Jag vill ha en trevlig tavla till vardagsrummet. ~

Känner en slags hopplöshet, Jag är så trött på att vara den som alltid står kvar, känner att jag har varit pågång senaste tiden men alltid fått dendär dolken i ryggen, och nu vill jag isolera mig lite, bara umgås med dom absolut närmaste, och det känns så skönt att S kommer förbi nu och då, och bara surrar bort lite tid.. det uppskattas!

~Vad är det vi alla ser fram emot, eftersom vi går med på att utsätta oss för så många besvikelser? ~

Tänk att det ska vara så förbaskat svårt att bli accepterad, älskad och tagen för vem.. eller rättaresagt vad jag är? och hur svårt kan det vara att hålla sig till sanningen? ett ärligt svar direkt är alltid så mycket mindre smärtsamt än ett oärligt, tänk så mycket jag hade sluppit, alla funderingar, alla tankar, all ilska gentimot migsjälv, alla mina tankar " men, vad är det för fel på mig då? " 

men nu förstår jag bättre, Det handlar igentligen inte om vem eller vad jag är, eller varför, utan det handlar om vad som händer efteråt. 

~ Att lära sig är inte en barnlek; vi kan inte lära oss utan smärta ~

Jag har verkligen lärt mig massor om mig själv änsålänge detta år, jag har kommit underfund till varför jag reagerar såpass kraftigt när jag dejtat, och det har gått åt skogen då jag har blivit " bortvald " om man kan kalla det, lekt med kanske igentligen är det rätta ordet när jag tänker efter, dendär personen som ställer upp och verkligen vill satsa på något seriöst och komma vidare, men som istället blir behandlad som en soppåse och sparkad in i något hörn någonstans och glöms bort.

jag är livrädd för att bli övergiven, helt ärligt, då jag är livrädd för att bli övergiven så svarar jag med att skrika, vråla, reagera och i slutändad skrämma folk till " Aj fan, vad är du för tokskalle då? " 

men det är inte någon annans fel än mitt eget då jag inte insett det tidigare, jag vet inte varför jag är livrädd för det.

~lika ensam och övergiven som en smältande snögubbe~

hah dehär med dejting å grejer, är det verkligen min grej, borde jag inte bli munk i himalaya eller i tibet, sitta på en bergstop och frysa fast med ballarna någonstans och vänta på att någon hittar mig? det är ju inte direkt så att jag känner att jag kommer någonstans, borde jag lägga ner det igen? började sommaren 2013 och dejtade lite lätt och försiktigt men det blir ju aldrig något, oftast så tror man en massa ord, och så står man där och ser ut som en bläckfisk som nyss fallit ner från ett träd, förvirrad, ledsen, arg, sårad, 

~Att försöka är det första steget mot misslyckande~ 

Varje resa vi gör i livet och varje val vi gör börjar med ett steg, sen är det bara framåt som gäller, ångra sig kan man göra men borde man? 
jag försöker verkligen vara positiv, glad och kolla framåt, försöka planera mål, försöker hitta intressen och sysselsättning så jag inte hinner tänka på så mycket mer, men det är svårt, grymt svårt, men jag kämpar vidare, som vanligt.

~Jag vet! Om jag sjunker till bottnen kan jag springa in till land!~

Längtar verkligen till att det blir varmare ute, så jag kan ta min promenad efter kusten några dagar, utan att bli störd av något.. jag tar mig några nätter i skogen, eller bara en dagsvandring för att finna frid och känna lugnet. Kaffe och macka vid en vacker skogssjö med endast fåglarnas sång och myggornas surrande är livet.

~ Jag tänker egentligen inte så mycket på någonting alls längre. Jag lever i nuet och ser framåt. Jag tänker inte på vad som hände igår. Om jag tänker för mycket så blir jag liksom alldeles tokig, livet är svart eller vitt. ~

la märke att jag hade 52 unika besökare sen sista inlägget, och fann det lite intressant då jag oftast inte har mer än 2 - 3 st som läser min blogg under perioder, vart kom ni allihop från?

när himlen är grå   får man helt enkelt   måla sina egna regnbågar