update.

I remember how it used to be
when nothing else matter but you and me
music, country roads, and future dreams.

Hej, ja jag vet, det var ett tag sedan jag skrev sist, skäll på mig om det känns bättre.

Jag vet faktist inte vad jag ska skriva, men lite ska jag väl kunna skriva ihop.. men det är väl lika bra att vara helt ärlig och öppen antar jag..

Vet inte helt hur jag mår eller hur jag känner mig, det mesta känns lite som att jag vandrat in i en tjock dimma, jag är helt ointresserad av allt och det enda som jag igentligen gör är att äta, sova, jobba, och dricka en gnutta förmycket ibland, det är hur mitt liv ser ut som idag.. 

känner mig instängd och inlåst, helt bortglömd och nyckeln har blitt kastad till något lurigt ställe där ingen riktigt vet vart den är, Ibland känns det bara som att jag kommit till mig vägs ände, som att jag kommit såpass långt bort ifrån den som jag vill vara så att det känns lönlöst att forsätta kämpa för att hålla näsan ovanför vattenytan, som att alla mål, drömmar och förhoppningar som jag en gång hade är helt enkelt inte där längre, jag brukar inte vara den som ger upp men som dom senaste åren varit så känner jag mig tom och kall, som en gammal konservburk som legat i vattnet alledess förlänge och som bara väntar på att få försvinna..


Försöker samla ihop alla bitar, bitar av mig från förr.. 
Gömda i mörkret från mitt förflutna. 
Jag lovade och svor att aldrig ge upp, 
att börja om och göra allting bättre 
... 
Men spillrorna från förr är nyckelbitar i mitt nya liv 
... 
Grunden till det hela, dom finns där på botten som jag sakta byggt mig upp från. 
Även om jag försöker glömma och låtsas som ingenting så kommer dom alltid finnas där. 

Med tiden så bleknar allt och gör mindre ont. 
Jag kan bygga ett slott, en egen fristad. 
Men grunden kommer alltid vara det jag vill glömma och lägga bakom mig. 

Mitt förflutna - Grunden till den jag är 

Ingenting är sig likt, allt är annorlunda 
Borta är grönskan, glada folken och glädjens rus. 
Här finns bara tistlar, törnen 
... 
och livets tomma krus 
... 

Kommentera här: