ett skal med en dröm, eller är jag en dröm med ett skal?

vad är jag, är jag ett skal med en dröm, eller är jag en dröm med ett skal?
 
ute är det sådär lagomt kallt, även fast jag är frusen av mig, så.. kan jag ändå relatera till kylan, och helt ärligt, just nu, och dom senaste åren så vet jag inte vad som är kallast, vintern eller jag själv, vilket känns mest lönlöst?

jag känner mig onödig, dum, elak, dryg som den kolabiten som fastnat i min gom.lite som att jag målat in mig i ett hörn, och enda utvägen är genom det fönstret som jag knappt kommer åt även fast jag hoppar upp och får tag i fönsterbläcket, på något märkligt vis så kom jag upp till fönstret och lyckas med att öppna rutan och tittar ner, nedanför ligger det en stor snöhög, härligt, jag kan hoppa ner och landa i den, fan jag är höjdrädd. 

det känns som det lättaste valet, lita på att jag kan lyckas hoppa ner dit och landa i den högen nedanför, eller ska jag vänta ut färgen? låta den torka och försöka hålla mina tankar sysselsatta? färgen är rätt tjock så det tar ju såklart ett tag innan den är torr.

klantigt jonsson  

jag bestämmer mig, jag vill inte sitta och vänta på färgen och hoppar ut genom det öppna fönstret.

jag landar i högen och känner hur jag sjunger längre ner i högen, tar den inte slut snart?
 
jo, där tog den slut.

inget brytet? nä, allt klart.. men.. hur tar jag mig upp? jag är fast, ligger kvar och funderar.
 
är jag en snöängel? eller... har jag blivit en del av något större än mig själv? en del av snöhögen? för visst är den större än mig?
ja det borde jag ha blivit, jag är ju ändå kall, frusen och ..och..  jag vet inte
jag vet verkligen inte.

bara för att jag var otålig, så ligger jag här, fan jonsson, varför tänkte du inte igenom det en gång till, kunde du inte ha hittat en annan lösning? haft lite is i magen och kollat dig omkring, det fanns ju massa saker som du kunde använt! stegen! helvete, stegen! med den hade jag ju kunnat klättra ner, och då hade du ju inte legat här! Fönstret! vafan! ja det då? hur i helvete ska du kunna stänga det då när du ligger här, djupt insjunken i snöhögen medans du stirrar upp mot det öppna fönstret som hånande hänger där uppe! hur ska du lösa det?
 

helvete, din jävla pissmyra, vad pysslar du med? du ligger här, i en jävla snöhög och ger upp? känner du inte hur kallt det är? förbannade pucko.


kämpar, verkligen kämpar för att komma lös, kampen upp, hur? nej, jag ska.... vänta.

ligger på rygg, försöker röra mig, komma lös. 

nej det går inte. 
 
stirrar upp mot himlen
 
hum, det snöar. vänta, vad är det som låter? motorljud en bit bort, kommer det närmare? ja. vem.. eller, Vad är det som kommer? låter som något större, långsammare, åhfan. nä, det var ju inte bra. någon som skottar snö, och här ligger jag, i en snöhög. ÖKA, KÄMPA!

det kommer närmare. det känns tyngre, vad hände? den backar? phew jävla tur pissmyra  
andas ut. funderar lite till, fan, jag ligger ju bekvämt, snön isolerar. 
 
nä, den kommer igen, vart är viljan, lusten att kämpa för att leva en dag till?

Mörkt det blev, vad hände? fan, maskinen öste över mer snö. glöm, jag behöver hjälp. jag sitter fast, Vrålar med all min energi. snälla hör mig, reagera på det öppna fönstret, snälla! 


snö faller mot mitt ansikte.
tänk om... 
nä, det går inte 
ligger kvar, stilla.. oj,vad tyst det blev?
 
tro vem som kommer hitta mig, liggandes, i en snöhög, tänk dig rubrikerna i allehanda till våren när jag kommer fram igen. heh.. " svag pojke målade in sig i ett hörn, försvann för evigt i en snöhög "
skrämmande. men lite roande.
 
men..
 
hur kommer den personen som hittar mig reagera? hoppas jag inte är allt för nerbruten? snö är kallt, nerbrytningen borde bli långsammare, iallafall sålänge det är lite kallare? hoppas jag inte ärrar personen alltförmycket. jag borde skriva.. men jag kan inte skriva, för jag sitter fast i en jävla snöhög.
 
spela roll, jag är jag, jag är kass. annars hade jag aldrig hamnat i denna situation om jag inte var kass.
 
oj, det rasar in, ja det var ju inte mer än så? jag såg ju inte, bara kände.


men... varför kan jag inte se? hur länge har jag legat här? kommer någon att hitta mig? förlåt till den som hittar mig, det var inte meningen att du skulle råka ut för mig. hoppas du har det bra ändå. trasor till kläder, kan inte se, höra eller känna, är jag död?
 
ja, jag tror det, iallafall en del av mig, eller, ja så är det nog, jag var nog bara ett skal av en dröm.
förlåt för att jag inte blev något mer. men du, om du vill, kan du gräva upp mig.
 
 
 
 

Utkast: Jan. 12, 2014

Då, när det är värst och inget hjälper, brister som i jubel trädets knoppar,

då när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar,

glömmer att de skrämdes av det nya, glömmer att de ängslades för färden -

känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit

som skapar världen