resa

" allt har sitt slut " brukar jag säga ibland, och alla har sin framtid framför sig baserat på vilken historik man har, av sina erfarenheter blir man skapad, eller?

det är min åsikt, och den står jag fast vid, för att kunna bli en bättre människa, måste vi välja att svälja vår stolthet och ibland ta smällar som du igentligen vet att du inte brukar ta mest pågrund av din stolthet, och oftast skylla ifrån dig på andra, jag skyllde alltid på andra när sakerockting gick fel, som den gången jag eldade loss en bit av berget hemma i domsjö, och lyckades på något sätt få stenbiten helt lös ut på parkeringen vid huset, men när stenen repade farsans bil så skyllde jag ifrån mig på mina mindre bröder, eller den gången jag hade sönder en bilruta i fyllan vid 13 års ålder, dock fanns det ingen runt mig som jag kunde skylla på just då, men när jag blev frågad om detta så ljög jag mig fri på nåvis..

eller den gången jag hamnade i trubbel i stan, och angrep helt okända personer, för att jag tyckte att dom var otrevliga som nekade mig en cigg...eller att dom tittade på mig på fel sätt heh, jag var fjantig.

min uppväxt har varit stormig, mycket bråk och väldigt mycket strul, bråk och jäkelskap, idag ångrar jag hur jag var som då, och min lista på folk som jag vill be om ursäkt är väldigt lång, och jag vet att det finns personer som aldrig kommer att godta min ursäkt för mitt beteende eller ens vill kolla åt mitt håll, men jag vill ändå ge det ett försök.

många av mina handlingar under som senaste åren har varit början på en resa och kanske kan man kalla det en resa för hopp om förlåtelse för dom man skadat både mentalt och fysiskt, det kanske är vad hela begreppet " att bli en bättre människa " innebär för mig?

begreppet att bli en bättre människa varierar självklart mellan olika personer, vissa kanske behöver vara med egoistiska, andra mindre.. det är diffust och svårt att säga vad varje definition per människa innebär då det kan vara så varierat, och att generalisera om det är inte den korrekta vägen heller, det är något man själv måste komma på vilken anledning man har.

min anledning är som jag nämnde tidigare, min resa handlar väldigt mycket om förlåtelse för den skada jag gett andra, och jag skäms för den jag varit, även fast jag vet att jag inget kan göra åt det, men, det ligger och gnager ibland, tankarna flyger runt ibland, då man funderar på om man gör rätt i nuet, och eventuella framtida beslut, jag vet att jag inte behöver tänka så mycket om vad jag gjort, för det vet jag redan, och jag vet att jag sårat en hel del människor efter vägen, det jag funderar på är om mina beslut i nuet blir korrekta? gör jag rätt? om inte, varför? och hur ska jag agera? isåfall, när ska jag agera?

mitt mål, med mitt liv, är att bli en bra medmänniska, så bra jag någonsin kan bli, och bättre! just nu känns det lite som att jag står på ett knä och blickar på utmaningen, men att jag är påväg att ska kliva upp och komma igång...

jag ska bli bättre, starkare, snabbare, smartare och - framförallt - en bättre människa!