resa

" allt har sitt slut " brukar jag säga ibland, och alla har sin framtid framför sig baserat på vilken historik man har, av sina erfarenheter blir man skapad, eller?

det är min åsikt, och den står jag fast vid, för att kunna bli en bättre människa, måste vi välja att svälja vår stolthet och ibland ta smällar som du igentligen vet att du inte brukar ta mest pågrund av din stolthet, och oftast skylla ifrån dig på andra, jag skyllde alltid på andra när sakerockting gick fel, som den gången jag eldade loss en bit av berget hemma i domsjö, och lyckades på något sätt få stenbiten helt lös ut på parkeringen vid huset, men när stenen repade farsans bil så skyllde jag ifrån mig på mina mindre bröder, eller den gången jag hade sönder en bilruta i fyllan vid 13 års ålder, dock fanns det ingen runt mig som jag kunde skylla på just då, men när jag blev frågad om detta så ljög jag mig fri på nåvis..

eller den gången jag hamnade i trubbel i stan, och angrep helt okända personer, för att jag tyckte att dom var otrevliga som nekade mig en cigg...eller att dom tittade på mig på fel sätt heh, jag var fjantig.

min uppväxt har varit stormig, mycket bråk och väldigt mycket strul, bråk och jäkelskap, idag ångrar jag hur jag var som då, och min lista på folk som jag vill be om ursäkt är väldigt lång, och jag vet att det finns personer som aldrig kommer att godta min ursäkt för mitt beteende eller ens vill kolla åt mitt håll, men jag vill ändå ge det ett försök.

många av mina handlingar under som senaste åren har varit början på en resa och kanske kan man kalla det en resa för hopp om förlåtelse för dom man skadat både mentalt och fysiskt, det kanske är vad hela begreppet " att bli en bättre människa " innebär för mig?

begreppet att bli en bättre människa varierar självklart mellan olika personer, vissa kanske behöver vara med egoistiska, andra mindre.. det är diffust och svårt att säga vad varje definition per människa innebär då det kan vara så varierat, och att generalisera om det är inte den korrekta vägen heller, det är något man själv måste komma på vilken anledning man har.

min anledning är som jag nämnde tidigare, min resa handlar väldigt mycket om förlåtelse för den skada jag gett andra, och jag skäms för den jag varit, även fast jag vet att jag inget kan göra åt det, men, det ligger och gnager ibland, tankarna flyger runt ibland, då man funderar på om man gör rätt i nuet, och eventuella framtida beslut, jag vet att jag inte behöver tänka så mycket om vad jag gjort, för det vet jag redan, och jag vet att jag sårat en hel del människor efter vägen, det jag funderar på är om mina beslut i nuet blir korrekta? gör jag rätt? om inte, varför? och hur ska jag agera? isåfall, när ska jag agera?

mitt mål, med mitt liv, är att bli en bra medmänniska, så bra jag någonsin kan bli, och bättre! just nu känns det lite som att jag står på ett knä och blickar på utmaningen, men att jag är påväg att ska kliva upp och komma igång...

jag ska bli bättre, starkare, snabbare, smartare och - framförallt - en bättre människa!

Ton

ensliga toner från ett sörjande instrument
som slår följe med mina tankar
en sång av saknad
i hjärtat som bulltar så hårt
någon eller något
som känner som jag
långt borta i en annan tid
var det någon som kände som jag
en tröstande tanke
då allt är så svårt
min vän jag aldrig talat med
aldrig mött, aldrig sett
men ändå känner jag min vän
genom tonen av ett sörjande instrument
Ensliga toner från ett sörjande instrument
som slår följe med mina tankar

en sång av saknad
i hjärtat som bultar så hårt

någon eller något
som känner som jag

långt borta i en annan tid
var det någon som kände som jag

en tröstande tanke
då allt är så svårt

min vän jag aldrig talat med
aldrig mött, aldrig sett

men ändå känner jag min vän
genom tonen av ett sörjande instrument

Våra känslor, en viktig del av vårt liv.

Många av oss människor kör helt fast när det gäller att läka våra känslor.
Många känner både rädsla och oro inför tanken på att göra ett verkligt djupt känslomässigt läkande.
Vi känner en stark oro inför tanken att dra upp gammal smärta.
Vi har svårt för att dra upp olösta känslomässiga problem och obehagliga känslor.

Vi förstår inte att genom att läka sig själv känslomässigt så befriar vi oss från den vånda och smärta som vi annars troligen bär på under resten av livet.
Vårt samhälle har väldigt dålig förståelse för känslor, för det mesta förstår inte heller samhällets företrädare värdet av att utforska känslornas värld.
Vi får tidigt lära oss att känslor är oberäkneliga, irrationella och farliga, och det är bäst att försöka hålla dem under kontroll.

Många människor har fått lära sig att förneka och dölja jobbiga känslor.
… i synnerhet för sig själv.
Dom flesta har lärt sig att man ska ha kontroll på sina känslor.
Man ska helst hålla sig lugn och ständigt ha full kontroll över sig själv.
Jobbiga negativa känslor, typ sorg, rädsla, ilska, smärta, och förtvivlan, lär vi oss att försöka bortse ifrån, inte att erkänna dem och försöka förstå dem.

När vi vänder oss bort från våra känslor så kommer vi inte att bli av med grunden till våra problem, eftersom vi då försöker bortse från en viktig och nödvändig del av oss själva, nämligen våra känslor.
Vi kommer att leva i ständig konflikt med oss själva.
Den del som är lärd att vi inte bör ha känslor bekämpar den del i oss som faktiskt har dessa känslor.

 

Jobbiga känslor är betydelsefulla, det finns en orsak till att de existerar.

I stället för att förtränga eller försöka undvika dem bör vi försöka förstå vilka möjligheter till förståelse som varje upplevd känsla innebär.
Dom visar vad vi behöver vara uppmärksamma på.
När vi är sorgsna visar den känslan att vi saknar något.
Det påstås ofta att rädsla är motsatsen till kärlek, och att vi behöver ”släppa” vår rädsla om vi vill uppleva kärlek.
Just genom att acceptera och förstå vår rädsla, som en sund och viktig del av oss själva … genom att läka jobbiga känslor … då kan vi uppleva äkta villkorslös kärlek till oss själva, vilket gör det möjligt för oss att känna kärlek och medkänsla med andra.

 

Våra känslor är en väsentlig del av livsenergin inom oss.

Om vi inte vågar uppleva våra känslor helt och fullt, och kan tillåta dem att flöda genom oss på ett naturligt sätt, så lagras den blockerade energin i dessa känslor i vår fysiska kropp.
Blockerade känslor är ofta en bidragande orsak till många av våra fysiska åkommor.
Vi blir frustrerade, spända, stressade …
Våra muskler i tex. Ryggen kan bli långvarigt krampaktigt spända.
Något som i sin tur kan bidra till olika ryggproblem.
Att läka sina känslor kan således även bidra till att må bättre fysiskt.

 

Genom att acceptera våra känslor gör vi det möjligt för oss att …
… känna dem och därmed förstå vad som är fel i våra liv.



När vi har läkt dem, kan vi kommunicera med våra känslor på ett lämpligt och konstruktivt sätt … i förståelsen av våra egna känslors grundorsak … så gör vi det möjligt för dom att flöda genom oss på ett enkelt och naturligt sätt.
Då kan livsenergin strömma fritt genom kroppen och bidra till känslomässigt och fysiskt helande.
Genom att våga uppleva känslor så ökar vi vårt energiflöde
Det innebär ökad möjlighet till känslomässig, fysisk hälsa och välbefinnande

 

Vi får tragiskt nog tidigt i livet lära hur vi ska tänka, tycka och känna …

Vad som ”är rätt” att säga, hur vi ska tycka för att inte misshaga andra …

Därmed också vilka känslor som är ”godkända” i olika situationer.

 

Vi kan ju till en del medvetet försöka välja våra tankar, men när det gäller våra känslor kan vi bara välja hur vi ska förhålla oss … genom att bestämma oss för hur vi vill hantera dem.
Vi kan … medvetet eller omedvetet … välja att försöka bortse ifrån dem, agera ut dem eller försöka att medvetet acceptera dem och jobba för att förstå dom.
När man tillåter sig att känna sina känslor helt och fullt har man ofta inte samma behov av att ge utlopp för dem inför andra.

Om vi vill försöka leva ett lyckligare liv, behöver vi våga ta några av de steg som behövs för att läka känslomässiga sår från barndomen och ungdomen.

 

Många försöker ofta hoppa direkt till förlåtelsen därför att dom vill inte uppleva jobbiga känslor.


Detta innebär oftast att personen i fråga har tänkt … och förlåtit, men bara med tanken, inte med sin känsla.
Oftast blir det en slags logisk förlåtelse som läggs ovanpå obearbetade känslor.
Dessa känslor kommer istället fram senare i livet.
När man har erkänt och arbetat sig igenom jobbiga känslor sker förlåtelsen, och försoningen kommer naturligt och automatiskt.
Att läka sina känslomässiga sår tar tid.

Den ”känslomängd” som behöver läkas är väldigt olika hos var och en av oss.
Vilket ibland kan innebära att det tar flera år att nå en ”utläkt” nivå där livet inte bara innehåller en massa måsten där livet uthärdas så gått det går … så att livet även kan levas i glädje.
Vi kan påverka den tid som det tar att komma dit genom att aktivt välja att vända oss emot våra känslor och läka dem.

 

Ett faktum kvarstår dock.

 

Det går inte Prata eller Tänka bort sina känslomässiga sår.


… och dessutom så är det så att …



Vi iscensätter om och om igen vårt förflutna i vardagslivet
Därigenom får vi nya möjligheter att läka våra känslosår