Arga, bittra och sorgsna talande tankar

Ack så snabbt sjönk glädjen till sorg
varför; ja lite allt möjligt
tankar, minnen men mest känslor

jag vill tala om de saker jag tänker
men är det någon som lyssnar och förstår,
ser och uppfattar det jag säger?

jag vill vara något eller någon
det känns så tungt att inte kunna nå fram
inte riktigt duga till eller vara bra nog

alla vill vi det, ha någon eller några
som ser på en med tillgivenhet och medkänsla
som älskar en för den man är

Låt  mig tala om för dig, att jag vill ha dig
men bara om du vill ha mig
så som jag vill ha dig

Jag vill att du gläds bara av att jag är där,
som jag gläds av att du finns här
blir lycklig av att se mig, såsom jag blir då jag ser dig
att du tycker jag är vacker och attraktiv, såsom jag tycker du är.

Jag vill att du längtar efter min röst och min närhet
när jag har varit borta en tid
jag vill känna mig nyttig, behövd och älskad

Men vad spelar mina känslor för roll i helheten?
Hur värdesätter man något som inte går att ta på,
något så flyktigt och så diffust

Det kommer alltid tider då allt kännns rätt
men sedan händer något, för man är aldrig ensam
även än det känns då någon lämnar en

Kanske bara för en tid kort eller lång
jag vill älska med dig och känna att du njuter
känna den glädje jag ger dig smittar av sig av på mig

Jag vill så mycket men oftast är det så svårt
inget är omöjligt det gäller bara att veta hur
men dessa känslor är som en orkan

Ödet har inget grepp över mig eller min vilja
jag bär det jag skapar i framtiden
oftast då med ånger,

som jag låser in och låter ligga dolt
förlåt för de som jag sårat
om än det aldrig var menat så

Jag har aldrig känt såhär
det är svårt, jag vet inte hur man gör
 eller vad det är jag ska göra

Självklart gör jag misstag
kanske ser jag inte de små saker som jag bör
men det kommer inte alltid vara så svårt

men mest av allt är ovissheten
borde jag eller inte
saknade av närheten

närheten som vare sig vänner eller familj kan ge
utan endast du
som jag för en stund fick känna

Som en drog utan matriell grund
vars svarta sida smärtar som inget annat
men som när hoppet till viljans kraft

Tala om det en dag kanske
då tiden är rätt
så jag kan tala ut och känna mig fri

men kommer det bli bättre?
vill någon förstå och lyssna?
jag är så ledsen, så lessen just nu

Då jag talar från hjärtat
och de tankar som nu erövrar mitt sinne
Jag talar till er, såsom jag talar till dig

Ta ej fel lyckan är min
Men känslor så starka är svåra att möta ensam
Framför allt när man känner sig så svag

Jag vet inte hur jag ska få slut på detta då jag ej tänkt klart
Men de skrivna orden får eka tomt,
Tills jag vet


Tills jag vet . . .



Du, är som en flod som porlar
Du kan flytta berg
Du med din skönhet bländar mig likt solen.
Jag saknar dig som blomman saknar solen om vintern.
om jag kunde plocka ned stjärnorna åt dig skulle de ej vara fina nog.
Dina ögon gnistrar mer än någon sten.





Vart har året tagit vägen?

Tänk vad tiden kan gå snabbt ibland, och vad mycket det är som har förändrats under en kort tid.
Jag menar, det är fem veckor kvar till jul, sex veckor till 2008, är inte det lite skrämmande?
Vad hände med det år som har gått? Vart har tiden tagit vägen? Detta år har gått fort, Ute ligger ett vitt täcke över marken,över sjöarna ligger det ett skinn av is, och jag som inte ens gillar vintern, inte julen heller fördendelen,men med dig så  var det en skön och avslappnad jul. Jag kommer ihåg förra julen som du och jag delade på, det var en underbar jul. det är en jul som jag alltid kommer att komma ihåg. ditt leende och ditt humör den dagen, fan, ditt leende påtal om inget, gick ju flera varv från öra till öra, runt och runt igen, Du såg helt underbar ut, det sken från dig, likt en ängel, du var min ängel, Den enda jag någonsin tänkte på, det var du, jag måste erkänna, det är fortfarande bara dig jag har ögonen för och jag vet att jag är ganska elak mot dig, jag erkänner det, och jag har det att skylla på mig själv, jag kan inte säga något annat.

Jag hoppas att du någongång kan förlåta mig för dom ord jag uttalat i ilska och besvikelse, Du vet vilka ord jag menar.
Har även tänkt på mycket det du sa att du inte kände igen mig längre, jag tror att jag vet varför du inte gör det, jag har börjat bygga upp den mur jag en gång hade då du rev ner den under en natt.

Jag ska aldrig någonsin uttala sådant hot igen, varken mot dig, eller någon annan. Det du hörde var absolut sista gången jag yttrade dom orden, Det lovar jag dig. För dig går jag genom alla naturens alla element.


The weather's turning cold, we're wrapping up,
Gloves, scarves and woolly hats on our heads,
Christmas decorations are going up too early,
Its freezing outside and our fingers feel dead.

Winter is on its way, it's just around the bend,
Children talk about Santa Claus and a big tree,
But I say "Hurry up and let this season end",
Christmas really doesn't seem to interest me.

Christmas won't be long, Winter's nearly here,
And everyone is full of the season's festive cheer.

Värdens vrål

Med mina sömnproblem så har jag väldigt svårt för att somna, så jag bestämde mig inatt för att jag skulle ut och springa en bit, sagt och gjort så sprang jag runt sjön här i närheten, tog sin tid, men längesen jag sprang, så jag skyller på det.
Hursom haver det jag ska berätta idag var det som hände då jag kom hem, och vad jag såg.

Mörkt som i en garderob, halt som en isbana är vägen där jag kommer springandes och halkar mig fram till brevlådan och stannar där, Då uppfattar jag en rörelse från min bro och tänker " ärsh, det är bara katta " men med en närmare koll så visade det sig att det var en räv liggandes på min bro, på 3-5 m avstånd...

Det var ett magnefikt ögonblick, samtidigt lite skrämmande, visst, det är en räv, men den var inte direkt en liten sak, börjar tänka på vart katta är, om han var hemma eller ligger i sitt hus, men då jag ska se efter så tar räven ett språng och sätter fart upp mot skogen.
katta kom då fram under bron och var lite skakis, men det gick snabbt över med lite mat.